Satt idag på en minnesstund för en god vän till familjen, som nyss dött, där min sambo och jag hamnade tillsammans med två unga kvinnor vid ett bord. Som vanligt är vid nya möten i livet, börjar man försöka, trevande, att hitta vägar för att kunna umgås. Hur det var så kom vi in på likheter inom familjer, syskon emellan, i sätt och rörelsemönster är mycket vanligt, och att även halvsyskon och "fostersyskon" omedvetet många gånger plägas inom familjen.
Plötsligt dök det upp en tanke, en för mig aha-upplevelse. Undrar om det är så att man fostras hela livet, mer än vad jag tidigare trott? Och det är därför det är viktigt att välja vem/vilka människor man umgås med, för om man har tur så, "smittar" det som är bra, av sig? Det är kanske också därför det är så farligt att umgås med energitjuvarna, risken är att man blir sur och bitter då energin försvinner?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar