Hur bör vi göra för att klara våra hinder i tillvaron?

Är detta en av lösningarna?

Stroke del 2

Känner mig som en förlorare, vet att det inte är så, men olustkänslan infinner sig! Vill bli friskare, men orken och kämpaglöden infinner sig inte riktigt! Vet inte om det är så för alla som haft stroke och har annan sjukdom också? Eller om det är ett fenomen som gäller alla, att rutiner och vanor/ovanor är svåra att bryta?

Det som började så bra...

 Allt sedan min stroke har jag mer eller mindre fokuserat på att bli frisk ifrån den, så snabbt som möjligt! Hoppade på strokerehab  i början på oktober, två månader efter utskrivning! (av stroke). Då jag nyss haft rosfeber och legat inne på sjukhus (september 13) så var min kondition helt nere i botten. Började min träning två ggr i veckan på dagrehab, där jag fick tillgång till både arbetsterapeut och sjukgymnast vardera två timmar/gång. Där tränades sjukinsikt, vardagsrutiner, balans, koordination, styrka och kondition och uthållighet. Fick dessutom hemläxa med promenader på schemat 2-3 ggr/vecka. Jag stretade tappert på. Dessutom fortsatte jag att vara med i vattengymnasstiken.

I början av rehaben tänkte jag, det är väl ok att min sambo lagar maten, jag orkar ju inte. Som jag redan sagt tidigare så mår jag så mycket bättre av att äta enligt Full-GAPS,  eller det gör egentligen vi båda två! Som sagt, jag började träna och åt den mat som bjöds, protesterade inte heller och blev bara mer och mer hängig, förkylningskänsla och supertrött, boostade med d-vitamin för att kunna träna lite lätt i alla fall.Så den 10 december 2013 var då min rehab klar och jag skulle vara på banan för att fortsätta att träna hemma och klara av de nya rutinerna som de rekommenderade.

Vad hände? Jo, jag fick en förkylning som slutade med stora luftvägsproblem med både pencillin och cortisonkur (prednisolon).Denna åkomma försvann men kvar var ett virus som gav mig lätt feber 1-2 ggr per vecka! Så fort jag rörde mig så jag blev varm kom febern inom några timmar. Till slut så beslutade jag mig för att vänta ut tills kroppen utrotat detta virus och jag var ordentligt på benen igen...

Det är under vägen till målet vi lever vårt liv!

Nu sitter jag här och inser att min ide att strunta i full-Gaps kan ha haft betydelse för att immunförsvaret och därigenom träningen kommit att påverkas?? Nu tänker jag ta nya tag och försöka börja med min sk stroketräning igen, men funderar om jag bör börja med GAPS igen?

Vet inte hur jag ska kunna återgå till att börja laga mat igen, dessa storkok och planering inför varje veckas menyer? Körkortet har ju inte prövats ännu, varit utan lämplighet sedan 7 månader tillbaka.. Måste ju storhandla gapsmat och det kanske inte är omöjligt att fixa, bara mer eller mindre svårt.

Jag har också bestämt mig för att ta det lugnare och smyga igång träningen igen, vattengymnastiken är fastställd till måndagar, tänker kontakta Vårdcentralen igen och träna där, en gång per vecka och utöka mina dagspromenader både till längd och antal i veckan.

Börja om från början, börja om på nytt ..♪♪  ♪  ♪♪

5000 besökare!

Jag blev så glad nyss då jag tittade in på bloggens statistik.  Det visade sig att vi nu nått 5000 besökare sedan starten februari 2011!

Det gläder mig oerhört att så många hälsat på och läst mina funderingar kring livets små och stora händelser!

En längtan till våren.......

Frambringa en stunds harmoni!

Jag har lyckats efter många års stress klarat av att fixa en hel eftermiddag och ibland kväll i veckan med en stunds lycka!

Hur då, kanske någon undrar? Jo, jag går på vattengymnastik varje måndag kl 14.10, där man ser till att man hinner basta och prata med alla damer i skiftande åldrar, samtidigt som värmen sprider sig i kroppen. Mycket skratt och ibland lite allvar blandas i lagom ton, helt oskyddad o naket. Sedan följer ett vattengympapass som brukar vara  i så hårt tempo för oss kvinnor, att vi mer eller mindre utmattade drar oss upp ur bassängen, ha,ha.

Efter denna sköna genomgång av hela muskulaturen, går luften ur en. Påklädd och nykammad så brukar några kvinnor därefter samlas för en kopp kaffe eller två och kanske en god kaka avnjuts och blandas med mycket skratt och humor :)

Denna eftermiddag brukar jag se till att det inte finns några måsten på agendan om det går att undvika. Tom middagen brukar vara fixad, antingen har jag gjort den själv, i förväg,  eller så får sambon vara kock.

Allt detta sammantaget brukar bli att jag får en lyckokänsla  både till kropp och själ. Tänk vad lite det behövs för att finna glädje och stressfrihet. Det är så att jag lever på detta resten av veckan så, mitt tips till er alla är : Starta upp på måndagar något som gör er vecka! Kan starkt rekommenderas!:::

Imorgon är det måndag! :D

Lycka och harmoni. Golden i sitt rätta element.

Känslornas måleri!

EQ-painting

Under hösten 2013 anmälde jag mig till en kurs som kallades Kravlöst Måleri. Syftet var att med hjälp av färg, pensel och  duk, måla helt utan att ha fokus på resultatet. Det kändes som en kurs för mig! Tänkte att det kanske kan bli en upplevelse att släppa taget och bara ha roligt! Började denna målerikurs och fann att det var riktigt livsbejakande!

Känslan LUGN

Upplägget i grundkursen var att vi var ett fåtal kvinnor (4 st) som stod och målade utan att kunna se varandras alster. I det sk skapelserummet fick vi inte prata med varandra utan då fick vi gå till rummet bredvid och ta en kopp te eler kaffe eller varför inte bara softa...

Varje gång började vi med att samla oss i en ring sittande med en bricka och en pensel för att kunna genomföra en meditation för att lugna ner all stress. Kändes väl lite oväntat och ovant i början, men lugnet spreds i kroppen och var/är mycket avslappnande.

Vid varje kurstillfälle fick vi olika uppgifter som vi skulle fokusera på. Ofta en känsla, till att börja med tilldelades vi ordet KAOS och skulle välja färger för att sedan med tjock pensel fylla duken med färg! Var jättejobbigt att gå över prestationströskeln att det skulle bli något i slutändan. Emotionell befrielse infann sig och jag blev riktigt varm och upprymd inombords!

Då hösten varit riktigt tung så blev glädjen desto större över att lusten och skapandet infann sig!

Efter fyra gånger så var då vår utbildning klar och insikten att tekniken som utförs vid EQ-painting tömmer ut ryggsäcken av stress, dåliga minnen och upplevelser och frigör ens egen energi! På ett helt fantastiskt sätt! Har fått frågor om det blir fint? Ja, det är väl upp till betraktarens öga! ;)


EQ-painting -hemsida

Kurs nära dig

Min stroke del1

Dag 1: I slutet av juli 2013 på en hjortronmyr så började min högra hand domna bort och kände mig lite yr, men det var varmt och fuktigt så jag trodde bara att det var lite vätskebrist. Yrseln försvann men domningen kom o gick.

Dag 2: Dagen efter så var jag halt på högra benet, utan att ha ont någonstans, ringde till sjukvårdsupplysningen för att fråga om stroke, men de tyckte inte att jag hade tecken på det. Så jag bestämde mig för att ha min middagsbjudning här hemma. Fick problem med att laga middagen fick ont i huvudet, men kände ingen oro för att det skulle vara något "fel". Har stressallergi efter utmattningssyndrom tidigare i mitt liv, så det är "normalt" för mig och min omgivning att jag ibland inte klarar av saker

Dag 3: Åkte vi till Åsele marknad kände mig hyfsat fräsch, vackert väder, bara lite halt, men jag ställde diagnos själv, hade säkert påverkat ryggen efter allt gående på myrar. Under dagen så började min ena axel göra ont och värkte, dvs min problemaxel och mitt haltande kom tillbaka. Inte ens då kunde någon övertala mig att åka in på akuten.

Dag 4; Bestämde mig för att åka in på min Vårdcentral, bad min sambo följa med in till läkaren, speciellt då det var semester och min ordinarie läkare inte var där. Symtomen kom och gick, kände mig olustig till mods, något var fel. Läkaren såg inga större fel, men skickade mig på magnetröntgen, där tog det tid.Efteråt sa personalen, att min läkare skulle höra av sig inom en timme, vi stannade kvar i stan och väntade. Läkaren ringde och förklarade att jag hade cirkulationsrubbningar i hjärnan och om jag blev sämre skulle jag söka vård! Jag sa att jag hade ont i huvudet men han menade att jag skulle ta en Alvedon. Så jag åkte hem men fortfarande illa till mods.

Dag 5: Vaknade och blev förbannad direkt! Det kan väl inte vara brukligt att man ska ligga hemma till sängs om man har cirkulationsrubbningar i hjärnan! Ringde till VC igen och sa att jag vägrar vara hemma, jag vill ha en undersökning genast OCH förresten ÄR jag sämre idag! Fick remiss till akuten och var på sjukhuset kl 10, kl 14 var jag inlagd på sjukhusets strokeavdelning! De menade att jag nog med 80% säkerhet hade fått en hjärninfarkt (stroke) eller MS (20%) sannolikhet. Jag blev kvar i ca 4 veckor!!!

Diagnosen: Med största sannolikhet så har jag haft en hjärninfarkt, men för säkerhetsskull är jag kvar på neurologen åtminstone 1 år till, för att helt utesluta MS!

Antivintertema!

Lupiner och Akleja

Nejlikrot?

Bosse  bland Gullvivorna.

Denna månad är för mig en av de tyngsta på året!
Just i år så suktar jag jättemycket efter att få köra bil igen! Strokespöket finns där och påverkar i bakgrunden även om jag inte tänker på det. Orken räcker inte riktigt till som Jag vill.

Min trädgård är en plats för mig att finna lugn och ro och något av en livsstil. Där  vistas jag några timmar varje dag, från början av maj till slutet av september. Längtar oerhört efter att få påta i jorden igen.

Vildvuxen trädgård.

De här bilderna är från min vildvuxna del i trädgården som gränsar mot gräsmattan o björkdunge.

Energitjuvar, varför gör de på detta viset?

Magnesium - livsviktig mineral!

Jag fick tips på att prova med Magnesium, då jag under en period hade stora problem med sendrag i musklerna. Speciellt nattetid,då jag vaknade av att ryggen och benen krampade, kroppen böjde sig i en halvmåne och jag fick rulla ut ur sängen för att försöka komma upp på benen och få igång blodcirkulationen igen.

Efter ca 3 dygn började mina sendrag mildras och efter 1 vecka helt borta! Ytterligare positiv effekt blev att min muskelvärk delvis försvann, musklerna kändes inte lika spända längre.

Då jag är av naturen nyfiken på det mesta, så började jag läsa på om denna mineral, från början tänkte jag att, om det är så livsviktigt, varför inte den tas bland våra blodprover i hälsoförebyggande syfte? Men sedan har jag förstått att den kunskap läkarna har om friskvård, kanske inte alltid är så stor? Det är varje individs ansvar att sköta om sin egen kropp!

"Magnesium är viktig för så många kroppsfunktioner och brist på magnesium är så intimt involverad med sjuklighet, att man talar om magnesiummiraklet, för dess förmåga att bota eller lindra sjukdomar.

Den aktuella listan över sjukdomar med direkt och med styrkta samband till kronisk och akut magnesiumbrist är lång, och innehåller många sjukdomar som konventionell medicinsk behandlingvanligen inte uppmärksammar som magnesiumbrist, (se hela artikeln Fantastiska Magnesium - Annika Dahlqvist blogg ).

Pågående forskning hoppas att avslöja ytterligare samband mellan magnesiumbrist och andra sjukdomar." 
Källa: Margareta Lundström (Göteborg) har översatt en artikel av Weston A Price om magnesium:

• Effekter av Magnesiumbrist

• Livsmedelsverket - rekommenderat intag

Vemod.

Denna dag tänker jag på alla nära o kära som inte längre finns bland oss här på jorden...


Tänker på då jag för två år sedan (2012),för tredje fredagen i rad så satt jag där i kyrkbänken på en begravning,  denna gång efter en mycket god väninna, som dog i den förhatliga sjukdomen cancer! :(

Det mest fantastiska med denna begravning var att hon själv, beslutat om
utformningen till hela begravningsakten. Ljusa toner från Mozart strömmade ur högtalarna redan då vi kom in i entren för kyrkan, ingångsmusiken och sångaren som sjöng En bro över mörka vatten ♪ ♪ ♫ ♪♫, allt andades Kristina, vilket för mig gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna alls.

Vår tid är allt för kort, lev idag, lev i nuet, hennes ord har etsat sig fast i mina tankar, jag ler, en tår rinner ut efter min kind, hon lever kvar, väl bevarad i mitt hjärta

Jungfru Maria Nycklar

 I hjärtat finns ett rum

som bara är för dig.

Och var jag än tar plats

så finns du här hos mig.

Jag hör din varma röst

som inspelad musik.

Jag lyssnar om igen

för den är helt unik.

I mörker och i ljus

ditt ansikte jag ser.

Ur minnet tar jag fram

de bilder där du ler.

Men bland allt du är för mig

finns något svårt att bära

- min saknad efter dig

när jag inte har dig nära.

               Siv Andersson