Stroke del 2

Känner mig som en förlorare, vet att det inte är så, men olustkänslan infinner sig! Vill bli friskare, men orken och kämpaglöden infinner sig inte riktigt! Vet inte om det är så för alla som haft stroke och har annan sjukdom också? Eller om det är ett fenomen som gäller alla, att rutiner och vanor/ovanor är svåra att bryta?

Det som började så bra...

 Allt sedan min stroke har jag mer eller mindre fokuserat på att bli frisk ifrån den, så snabbt som möjligt! Hoppade på strokerehab  i början på oktober, två månader efter utskrivning! (av stroke). Då jag nyss haft rosfeber och legat inne på sjukhus (september 13) så var min kondition helt nere i botten. Började min träning två ggr i veckan på dagrehab, där jag fick tillgång till både arbetsterapeut och sjukgymnast vardera två timmar/gång. Där tränades sjukinsikt, vardagsrutiner, balans, koordination, styrka och kondition och uthållighet. Fick dessutom hemläxa med promenader på schemat 2-3 ggr/vecka. Jag stretade tappert på. Dessutom fortsatte jag att vara med i vattengymnasstiken.

I början av rehaben tänkte jag, det är väl ok att min sambo lagar maten, jag orkar ju inte. Som jag redan sagt tidigare så mår jag så mycket bättre av att äta enligt Full-GAPS,  eller det gör egentligen vi båda två! Som sagt, jag började träna och åt den mat som bjöds, protesterade inte heller och blev bara mer och mer hängig, förkylningskänsla och supertrött, boostade med d-vitamin för att kunna träna lite lätt i alla fall.Så den 10 december 2013 var då min rehab klar och jag skulle vara på banan för att fortsätta att träna hemma och klara av de nya rutinerna som de rekommenderade.

Vad hände? Jo, jag fick en förkylning som slutade med stora luftvägsproblem med både pencillin och cortisonkur (prednisolon).Denna åkomma försvann men kvar var ett virus som gav mig lätt feber 1-2 ggr per vecka! Så fort jag rörde mig så jag blev varm kom febern inom några timmar. Till slut så beslutade jag mig för att vänta ut tills kroppen utrotat detta virus och jag var ordentligt på benen igen...

Det är under vägen till målet vi lever vårt liv!

Nu sitter jag här och inser att min ide att strunta i full-Gaps kan ha haft betydelse för att immunförsvaret och därigenom träningen kommit att påverkas?? Nu tänker jag ta nya tag och försöka börja med min sk stroketräning igen, men funderar om jag bör börja med GAPS igen?

Vet inte hur jag ska kunna återgå till att börja laga mat igen, dessa storkok och planering inför varje veckas menyer? Körkortet har ju inte prövats ännu, varit utan lämplighet sedan 7 månader tillbaka.. Måste ju storhandla gapsmat och det kanske inte är omöjligt att fixa, bara mer eller mindre svårt.

Jag har också bestämt mig för att ta det lugnare och smyga igång träningen igen, vattengymnastiken är fastställd till måndagar, tänker kontakta Vårdcentralen igen och träna där, en gång per vecka och utöka mina dagspromenader både till längd och antal i veckan.

Börja om från början, börja om på nytt ..♪♪  ♪  ♪♪