Olydig flicka!

Nu så har jag i en veckas tid tagit Liothyrin (T3) för min hypo, utan läkares vetskap! Känner att jag inte har tid att vänta tills någon fattar att min medicinering med Levaxin för min Hypothyreos inte fungerar!

Hur jag mår? Jo, helt fantastiskt, vilken förändring! Hjärnan börjar vakna! Den inre stressen saktas ned och jag kan tänka och kan lättare sortera vad som är viktigt el ej. Visst är jag fortfarande trött, stunder på dagen, men jag kan vila och sedan kliva upp igen och kunna fungera som människa.

Orken då? Jo, den har jag upptäckt är under all kritik, konditionen är jättedålig och musklerna är långt ifrån sin tidigare styrka! Får börja om, än en gång att bygga upp kroppen. Men det känns som ett långsiktigt angenämt projekt i sammanhanget! :D

Mitt första delmål får bli att jag, vill kunna göra en stund, varje dag, en för mig rolig sak , ett måsteprojekt samt att träna hundarna mer aktivt! Dessa mål tror jag gör att jag får utlopp för min kreativa sida, att jag får känna mig nyttig och vid hundträningen så bygger jag fysik, motorik o smidighet. Konditionen hoppas jag på att förbättra när jag rastar hundarna på promenaden... Oj, oj vilka mål! :)

Törs nästan inte tro på att den här känslan i kroppen håller i sig! Känns som om jag lever ett värdigare, mer självständigt liv och det enbart på en vecka!

Nu får jag vänta och se vad som händer i kroppen när Levaxinet sakteliga försvinner ur kroppen. Tålamod, tålamod så att jag inte rusar på i blindo och får börja om igen och vänja mig med Lion..